vid * minst * fjorton. Om du vill se en, självklart, såväl som vem skulle inte?
Marie Christopher skickade bara det här till mig, helt stötte vad jag skulle publicera idag (oroa dig inte, det kommer att behålla), kommentera “helt Katherine Hepburn – Knappar! Hat!”, Vilka känslor jag echo.
Så mycket som jag gillar 1930-talets kläder, är det alltid åtföljt av tristesse som kommer med att veta att jag är helt orörlig för dem. Totalt. Såväl som inte i den stora metoden – den metod där du förstår något passar dig, men det gör det så lyckligt att med att använda det kastar en glöd, en skönhet av lycka över dig som avbryter det olämpliga – men i Metoden där jag ser ut som någons minst gillade brudtärna.
Om jag bara kan gå några minuter i Willy Wonka’s Taffy-Draging Machine, som Mike TeeVee, så kan jag “göra” 1930-talet. Några mer tum, sprida min kroppsmassa över en något längre ram, liksom Voilà! Ett hepburns liv för mig.
Fram till den innovationen är perfekt och marknadsförs på sen nattkabel (som Wonkamatizer?) Men jag är rädd att jag bara måste titta. Men några av er, jag vet, kan rocka det här ser bakåt såväl som framåt, så fortsätt såväl som klick på bilden för att gå till Vicvelvets auktion. Förutom att börja leta efter dessa knappar …
Dela detta:
Twitter
Facebook
Så här:
Gilla lastning …
Relaterad
Moths i Pocketbook [Varning: Långträde] 2 juli 2007
Klänningen om dagen guide till att upptäcka att sy: del Onefebruary 5, 2008
Rädsla för rädslan för FailureMay 1, 2008